fortsätt, när de lynchat sista hoppet

"Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad  som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar"

Jag grät stora, stora tårar när Håkan under sin konsert på Skansen spelade Du är snart där. Den låten har betytt så mycket i min kamp mot panikångestattackerna, jag har spelat den tills jag inte orkade höra en ton mer, jag lyssnade på den när jag blev tillsammans med min pojkvän för det är verkligen så: när du var med mig, musiken slutade aldrig. 
   Musiken har alltid varit så viktig. På grund av den har jag orkat. Jag har fightats och gråtit och gett upp med den. Jag ger aldrig upp något så viktigt.
 
   Jag har sparkat så mycket på mig själv dessa åren, och sparkats på av andra. Och jag har börjat förstå vad som betyder något för mig, och vad som inte gör det.

   Det är en så lång väg kvar. Men jag är snart där. Fortsätt, fortsätt, fortsätt.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback