"du kommer aldrig få honom"
Det är som en käftsmäll. Men det är en sanning. Jag kommer aldrig få honom.
Det är inte så att han kommer sluta le bara för att den insikten drabbat mig. Det är inte så att jag inte kommer vara någon i framtiden, men istället för att stå framför en människa kommer jag framöver stå framför ett tjockt tygskynke, och höra hans ord mer avlägset där bakifrån. Se men inte röra. Du kommer aldrig få honom.
Men jag vill. Åh så jag vill. Fast vad vill jag egentligen? Vad är det jag vill ha?
Varma, starka armar. Mänsklig värme, snälla kom närmre. Hans lugna röst som jag kan diskutera världen med. Ögonen, leendet, värmen. Hans trevliga attityd. Jag vill pröva på om det finns annorlunda killar därute. Jag vill pröva på ett, vad jag tror, förhållande som kan passa mig tio gånger bättre än mitt förra. Jag vill springa runt i hans manchesterbyxor. Jag vill ha diskussioner med honom och min mamma, och jag vill visa henne att jag också kan träffa bättre killar. Killar som inte får mig att sänka mig till en nivå hundra snäpp lägre än min.
Varma, starka armar. Mänsklig värme, snälla kom närmre. Hans lugna röst som jag kan diskutera världen med. Ögonen, leendet, värmen. Hans trevliga attityd. Jag vill pröva på om det finns annorlunda killar därute. Jag vill pröva på ett, vad jag tror, förhållande som kan passa mig tio gånger bättre än mitt förra. Jag vill springa runt i hans manchesterbyxor. Jag vill ha diskussioner med honom och min mamma, och jag vill visa henne att jag också kan träffa bättre killar. Killar som inte får mig att sänka mig till en nivå hundra snäpp lägre än min.
Och det värsta är att jag är precis som vilken tjejig tjej (finns det snubbiga snubbar så finns det tjejiga tjejer) som helst och målar upp alla scenarion framför mig, drömmer om en framtid - EN FRAMTID SOM INTE FINNS, FATTA DET NAOMI.
Det är en framtid som inte finns och du är uppsnärjd i det blå.
let's go nu är jag din yo
Varje gång du går förbi, både inuti och utanpå.
för dig
Jag har vandrat som en vilsen stenstaty
Vart på rymmen utan någonstans att fly
Det här är slutet på resan,
men början på en ny
med dig, med dig, med dig
Plötsligt insåg jag varför jag varit så vilsen hela tiden. Varför jag aldrig funnit trygghet i de relationer jag börjat skapa, varför jag aldrig funnit ro utan önskat mig mer än det jag fått.
Anledningen stod plötsligt framför mig.
Han hade stått framför mig många gånger förut. Han gav mig en penna första dagen på gymnasiet. Han var ingen alls egentligen. Första gången jag verkligen hörde hans röst var jag förvånad och undrade varför han var så mesig när han nu såg så stor ut. Jag förväntade mig mer, en stark basröst, en manlig figur som tog för sig.
Det var första mötet med den som fick mig att se det manliga könet på ett annat vis.
Självklart blev jag kär.
Han hade stått framför mig många gånger förut. Han gav mig en penna första dagen på gymnasiet. Han var ingen alls egentligen. Första gången jag verkligen hörde hans röst var jag förvånad och undrade varför han var så mesig när han nu såg så stor ut. Jag förväntade mig mer, en stark basröst, en manlig figur som tog för sig.
Det var första mötet med den som fick mig att se det manliga könet på ett annat vis.
Självklart blev jag kär.