jag förstår inte?
Jag förstår mig inte på livet.
Saker förändras. Saker blir inte som man tänkt sig. Man gör dåliga val. Man sårar andra. Man blir sårad.
Livet ska vara en gåva, så varför är det så svårt att vilja leva det vissa dagar?
Ibland önskar jag att jag kunde sluta tänka såå förbannat mycket.
.
“It’s much better to be alone and feel like a success than to be in a relationship and feel like a failure all the time.”
Någon annan.
Utan musiken i öronen är allt tyst, jag får tid att tänka och vara ledsen. Den senaste veckan har jag inte kunnat gå mer än tio minuter utan musiken eller ljudet. Jag har lyssnat sönder alla möjliga favoritlåtar och helt bytt musikstil. Från min lugna trygga musik till en där basen slår genom mina trumhinnor på högsta, "i don't care"-musik, "någon annans musik"-musik.
Jag vill inte vara mig själv längre.
Jag har rensat ut hela mitt rum på saker som var mitt gamla jag. Jag ska klippa mig inom en snar framtid, jag ska se ut annorlunda och vara annorlunda. Jag ska sluta bry mig om jag besvärar folk, om vad andra ska tycka. I gymnasiet ska jag sätta plugget först.
För människor och framtida vänner tjänar inget till att försöka tillfredställa, för i slutet av dagen är jag den otillfredställda som är så rädd att bli lämnad att jag lämnar.
Jag är rädd för att älska, för att jag lever i vetskapen om att det som betyder något en dag tas ifrån mig.
Den här veckan har varit tom.
Jag finner mig själv sittandes med vänner och prata om livet, men jag pratar inte. I mitt musiklösa huvud kan jag inte koncentrera mig på annat än hur olycklig jag är i min situation.
Jag har förändrats från den jag var för sju månader sedan, till någon jag inte vill vara. Jag kommer aldrig mer kunna bli den jag var innan heller, för jag var ingen då, jag kände inget då.
Jag vill inte förbli den jag är nu, hellre är jag ensam än att vara såhär.
Om jag nu ska leva vidare, måste jag få leva på mitt sätt.
Saker och ting förändras. Jag förändrades, han förändrades, vi förändrades.
Om meningen med livet nu är att sträva efter lycka, så kommer jag ingen vart.
Nu handlar det om mig, och jag får göra vad fan jag vill.
~ ComfortablY NumB ~
you can't help feeling a little bit high when you listen to this awesomeness.
Hello,
Is there anybody in there?
Just nod if you can hear me
Is there anyone home?
Come on
Now
I hear you're feeling down
I can ease your pain
Get you on your feet again
Relax
I'll need some information first
Just the basic facts
Can you show me where it hurts?
There is no pain you are receding
A distant ship's smoke on the horizon
You are only coming through in waves
Your lips move
But I can't hear what you're saying
When I was a child I had a fever
My hands felt just like
Two balloons
Now I've got that feeling once again
I can't explain
You would not understand
This is not how I am
I... Have become comfortably numb
O.K.
Just a little pin prick
There'll be no more aaaaaaaah!
But you may feel a little sick
Can you stand up?
I do believe it's working
Good
That'll keep you going through the show
Come on
It's time to go
There is no pain you are receding
A distant ship's smoke on the horizon
You are only coming through in waves
Your lips move
But I can't hear what you're saying
When I was a child
I caught a fleeting glimpse
Out of the corner of my eye
I turned to look but it was gone
I cannot put my finger on it now
The child is grown
The dream is gone
I... Have become comfortably numb
Is there anybody in there?
Just nod if you can hear me
Is there anyone home?
Come on
Now
I hear you're feeling down
I can ease your pain
Get you on your feet again
Relax
I'll need some information first
Just the basic facts
Can you show me where it hurts?
There is no pain you are receding
A distant ship's smoke on the horizon
You are only coming through in waves
Your lips move
But I can't hear what you're saying
When I was a child I had a fever
My hands felt just like
Two balloons
Now I've got that feeling once again
I can't explain
You would not understand
This is not how I am
I... Have become comfortably numb
O.K.
Just a little pin prick
There'll be no more aaaaaaaah!
But you may feel a little sick
Can you stand up?
I do believe it's working
Good
That'll keep you going through the show
Come on
It's time to go
There is no pain you are receding
A distant ship's smoke on the horizon
You are only coming through in waves
Your lips move
But I can't hear what you're saying
When I was a child
I caught a fleeting glimpse
Out of the corner of my eye
I turned to look but it was gone
I cannot put my finger on it now
The child is grown
The dream is gone
I... Have become comfortably numb
man får sakna
Någon i världen ler.
Genom all sorg, allt helvete och även obetydliga problem så finns det tankar som tar mig igenom det. Tankar(fakta) om att det finns folk i världen som kämpar med värre problem, folk som tar sig igenom hjärtesorg och elände!
Även faktan som att någonstans i världen ler någon, någon är glad och någon älskar sitt liv! Och det kan bvara värt att vara glad för också!
Du är aldrig ensam om en känsla, eller tanke. Och livet är inte alltid skit. Du kommer bli glad igen, för efter regn kommer solsken och du klarar mer än du tror!
~ i wish you were here ~
Har du förändrats eller har jag förändrat dig?
2013-03-06
Man ska inte tycka så synd om mig själv hela tiden, visst ibland får man det, men att livet är jobbigt ibland är ju ingen överaskning precis...
Seriöst så har jag ingen aning om någonting egentligen! "vad vill du själv?" är en fråga jag ofta får men svara aldrig riktigt ärligt för mig själv...
Vad vill jag? - Jag har ingen aning, eller jo, fast nej... jag vill inte det här men samtidigt vet jag inte vad jag vill... bara inte det här.
Men vad är egentligen så fel med det här? Vad är det här, som jag alltid nämner..?
Vad är jag redo att göra åt saken? Jag kan ju inte bara glida runt på ett bananskal och tro att allt löser sig, och att alla andra ska göra allt.
Men om jag nu ska göra något åt saken, vad är jag redo att göra? Om det är så viktigt så borde jag kunna ge allt, men det vill jag inte. För då kanske jag... ger upp mig själv för mycket.
Jag är nog rädd att stå där ensam på slutet, med alla tusen bitar av mig själv utspridda på den kalla asfalten.
Varför är det jag som ska vara den som ger upp varje gång? Jag som ska säga förlåt? Jag är trött på det nu, och det är väll därför jag inte orkar den här gången... Jag bara gå och väntar på att det är någon annan som ska ge upp något för en gång skull, att det är jag som ska förlåta.
Varför känner jag så? jag känner mig alltid som den svaga, den som inte är värd.
Känns som att jag går på en balansgång: "jag är bra - jag är vädelös", "jag vill det här - jag vill inte det här", "du gör mig glad - du gör mig ledsen".
Har du förändrats eller har jag förändrat dig? - ärligt, så verkar det som alternativ två.
"Man kan inte älska någon annan förns man älskar sig själv."
one day.
Tror jag har hittat en liten "passion". Ska samla Vinyl-skivor!
Helst med massa bra 70-tals musik, men också nygjord musik.
Vet dock inte om jag borde slösa massa pengar på sånthär, men en liten samling går ju också för sig!
Tänk att ha en samling med Vinyl-skivor som nedan ↓
Jag tycker dom är "fina"`..? Helt klart skönare att lyssna på iallafall!
without you.
Gamla låtar är alltid bäst.. 70-talet gets me them chiiiiills!
Mariah Carey's version är ok, men orginalet är bäst :3
imagine.
no worries.
väntetiden var lång.
Liknelser och metaforer, det gillar jag!
Som vanligt så har min hjärna slösat tid på att få till ännu en.
Bord - Förhållanden
Är det bara jag som inte funnit ett ord för när man inte är ihop, inte "på G" och inte inte ihop? (Eller finns det nått sånt ord?)
Man är inte singel, men man är liksom upptagen, men ändå inte? Man är ofrivilligt (eller frivilligt) fri.
Man är reserverad!
Eller är det bara jag som ser det så? Som ett reserverat bord, det är ditt och du får komma på ditt besök, men samtidigt kan du ringa och avboka det om du helt plötsligt inte vill äta där after all.
Nu tror ni att jag är knäpp och svamlar, men icke.
Jag är ett resarverat bort, redo att ätas vid och rädd att avbokas, jag vet inte riktigt vad som kommer hända för att det är upp till den som reserverat mig. På samma sätt som jag i min tur har ett reserverat bord jag bestämmer över.(Jag fick vänta länge på att få mitt jävla bord reserverat minsann!)
Singel = ledigt bord.
Upptagen = bord där folk redan äter.
Reserverat = ett ledigt bord som förväntas bli upptagen inom snar framtid. ;)
Okej min liknelse har lite loopholes, jag kan ju inte vara ett bord och samtidigt vara någon som ska äta vid ett bokade bord... men ändå!
Och misstolka inte äta, eller gör det om ni vill (det är ett fritt land!)
Jag är nöjd med dagens uppenbarelse. Jag är inte singel, inte upptagen, utan jag är ett reserverat bord.
Här har ni nått att misstolka: det finns även drive-in's där man på en snabb visit kan äta lite... hääh!
amen.
ensam, så ensam.
Jag känner mig väldigt ensam . Jag vet inte om det beror på att jag just nu är ensam, eller om jag är ensam inombords
Jag vill inte vara ensam, jag gillar inte att vara ensam, även om jag ibland uppskattar lite space vill jag inte vara ensam.
Känns som ett stort svart hål som inte kommer fyllas. Som om problemen inte kommer försvinna utan att alla människor runt omkring är det som försvinner.
Jag vill ha honom, jag vet inte exakt varför men det vill jag nu, ju bums!'
Jag vill ha mina vänner, jag vill krama dem och gråta och sen prata om hur mycket jag älskar dem.
Jag vill ha honom, om jag inte nämnt det? Jag vill ha kärleken, uppskattningen och känna mig behövd.
Känna mig behövd och inte ensam.
Ritafint
Bilder som speglar ens personlighet eller humör tilltalar en ofta.
Jag ritar själv ibland, men får in te aldrig fram en känsla. Tycker de här bilderna Marie är väldigt fina och inspererande!
när tappa jag livslusten?
Livsglädjen finns kvar periodsvis, när saker blir som jag vill, när någon är helt underbar, när jag hör musik som träffar rätt eller när jag fått någon annan att le. Då kan jag känna mig rätt lycklig.
Men inte äns då känner jag en mening att fortsätta, hur glad jag än är så blir jag inte orolig för att dö imorgon.
Hur blev det så? När slutade jag uppskatta alla små saker i livet? När bestämde jag att dom små sakerna inte var värda att leva för? Var jag så innan jag klistra mig fast i kärlekens spindelnät? Eller har det sakta smygit sig på nu i tonåren?
Den enda anledning till att leva vidare är nu en person, men jag vill att det ska vara mig själv - att jag lever för mig själv.
Jag ser ingen riktig anledning att ge upp, men heller ingen riktig anledning att fortsätta kämpa.
Girls vs Boys
Även fast jag oftast står på killarnas sida i sånna här påståenden, och inte tycker att alla är svin och gör precis såhär, så kan jag delvis hålla med.
Vi tjejer är inte så himla lätta vi heller.
Samhället har väll liksom byggt upp oss så? Kanske blandat med instinkter? Fast den nu med tiden blivit mer blandat...
ⓝⓘⓣⓣⓞⓝ minuter över ⓣⓘⓞ
2013-03-06
Jag kan ju inte säga att allt är ditt fel... nej, jag drar mig själv undan.
Stänger av ljudet på mobilen för att inte få psykbryt av sms-ljudet, stänger av fb-chatten och flyr från skype.
Jag vet inte riktigt varför... bara att veta att du ser att jag faktiskt finns och ändå lever vidare som ingenting känns konstigt, det gör mig ledsen och arg. (inte för att jag själv gör något åt saken...)
Kollar bort, låtsas inte bry mig. (Varför gör vi så?! Unviker och försöker visa oss känslokalla?)
Jag vill gråta och bara släppa ut allt, men inga tårar kommer. Jag känner mig som en femårning som pressar fram tårarna för medlidande.
Jag vill stanna hemma och säga '"FUCK THE WORLD", var kommer all ilska ifrån?! Jag vet ju inte ens vad det är som är. Jag vet bara att det får mig att känna hjälplöshet, att jag inte vet vad som är fel och hur det plötsligt slutade plinga i mobilen och det blev tystnad i skolan. Det växte nån sorts vägg emellan oss, bara sådär på två sekunder.
Och jag kan överdriva nu, men jag trodde jag överdrev i söndags också när det kändes som något var fel, och det var det tydligen.
Hoppas jag överdriver, jag vill inte ha det såhär, inte nu. Hur kan 72 timmar kännas som tusen år? men ändå, tre dagar av en jäkla tystnad jag inte förstår mig på.
Jag sliter av mig håret snart, vad gick snett? Varför drar jag mig ännu mer undan? Varför gör du det, vad har jag gjort?
"Trying to understand what you want to do
But you will rather walk in the pouring rain
And you will rather die than to feel the same
When you were close loose it all fall apart."
But you will rather walk in the pouring rain
And you will rather die than to feel the same
When you were close loose it all fall apart."
Oh, the sweet taste of being in love.
~ mitt rum i ditt hjärta ~
Och jag minns mitt rum i ditt hjärta
En gång var det bara mitt eget
Hur jag minns mitt rum i ditt hjärta
Men medan tiden gick
Blev rummet som jag fick
Det rummet som jag fick
Blev någon annans än mitt
Det hann aldrig bli ledigt
Har hon flyttat in för evigt?
Har alla lås bytts ut?
Och jag minns mitt rum i ditt hjärta
En gång var det bara mitt eget
Hur jag minns mitt rum i ditt hjärta