exil.blogg.se

Idag är det internationella kyssdagen, och det fick mig självklart att tänka på en av de största epokerna i tonåren: första kyssen (the real deal, you know what i mean). 

Jag tänker inte berätta allt om min egen, haha!

Något jag dock kan säga är att den inte uppfyllde mina förväntningar. Men den var inte dålig, den var inte med någon oönskad.

Men efter all press från vänner och samhället och den uppmålade bilden av den perfekta kyssessionen (ni vet de där med tända ljus och stänmingsfull musik eller kanske stående ute in the pouring rain!) så byggde man upp en egen bild utav hur allt skulle iscensättas i sin egen film.  

Jag i min hjärna fokuserade mest på musiken. Kanske någon klichig kultlåt eller Parachute's "Kiss me slowly". Helst skulle den inträffa på kvällen då man är som mest mysig. 

 

Det blev inte som jag tänkt... Jag blev arg för att det inte var så fantastiskt med fyrverkerier och "aaww"-ljud jag blivit lovad.  

 

 

Nu ska jag inte skrämma dig eller krossa allt du tror på... Men fokusera inte på allt sånt ytligt skit, njut av stunden för på ett sätt är det så fantastiskt (om inte annat när du får kyssabstinens när du är ensam hemma utan den fysisk kontakt!)                                                  

Sluta fantisera, tro mig. Jag kommer nog aldrig lyckas sluta drömma och skriva manus på alla framtida händelser i detalj, men jag försöker. Det kan vara bra att förbereda sig på en eventuell händelse, men ta't lugnt!

 

Och nu till det viktigaste: Ni som inte än haft era läppar sammanlänkade med någon annans och känt andnöden - skynda inte!! (Det gäller med det mesta i livet, det kommer tidsnog!)

Puss på er från den lite ensamma tjejen i solen.

Berätta gärna hur eran första kyss var!