exil.blogg.se

 

Jag hjälpte alltid till. Satt med hans läxor på kvällarna fastän jag kände mig tröttast på jorden. Jag peppade, stöttade, försökte göra allt lättare för honom. Jag litade på honom fastän han drog undan mattan under mina fötter. Jag gav fastän jag visste att det jag skulle få inte alls var vad jag väntade mig. Jag älskade honom högre än allt annat. Jag tappade livsmening när vi blev ovänner.

Jag var 13 år. Idag är jag 15 och har fortfarande inte lämnat honom. Stupidly in love.