om jag bara kunde handla i efterhand
Vi går hand i hand i regnjackor. Inte för att några droppar landar på våra sammanlänkade händer men det var så det fick bli efter dagens intensiva regnande. Mina converse har gradvis mörknat i färg efter att ha fuktats av det knähögra gräset, strumporna är blöta, men det gör inte något. Inte nu.
Han håller min hand i sin i ett lätt grepp så att jag när som helst skulle kunna dra mig bortåt. Jag ser ut över ängen vi går på, stigen som omärkligt för oss vidare och bortåt.
Jag vill springa ut till där ängen höjs i en kulle, snurra runt, runt, runt för att tillslut falla ihop i yrsel. Jag vill sjunga alla vackra sånger jag kan och inte bry mig om vem som hör eller inte. Vill omfamnas av den jag älskar så högt som både får magen att fyllas med varma fjärilar och självförtroendeätande dinosaurier.
Men det gör jag självklart inte. Jag fortsätter gå med hans hand i min och låter känslan stanna kvar där. Jag kommer tillbaka någon dag och ger känslan den rättvisa den förtjänar.
Han håller min hand i sin i ett lätt grepp så att jag när som helst skulle kunna dra mig bortåt. Jag ser ut över ängen vi går på, stigen som omärkligt för oss vidare och bortåt.
Jag vill springa ut till där ängen höjs i en kulle, snurra runt, runt, runt för att tillslut falla ihop i yrsel. Jag vill sjunga alla vackra sånger jag kan och inte bry mig om vem som hör eller inte. Vill omfamnas av den jag älskar så högt som både får magen att fyllas med varma fjärilar och självförtroendeätande dinosaurier.
Men det gör jag självklart inte. Jag fortsätter gå med hans hand i min och låter känslan stanna kvar där. Jag kommer tillbaka någon dag och ger känslan den rättvisa den förtjänar.
Kommentarer
Trackback