"du kommer aldrig få honom"
Det är som en käftsmäll. Men det är en sanning. Jag kommer aldrig få honom.
Det är inte så att han kommer sluta le bara för att den insikten drabbat mig. Det är inte så att jag inte kommer vara någon i framtiden, men istället för att stå framför en människa kommer jag framöver stå framför ett tjockt tygskynke, och höra hans ord mer avlägset där bakifrån. Se men inte röra. Du kommer aldrig få honom.
Men jag vill. Åh så jag vill. Fast vad vill jag egentligen? Vad är det jag vill ha?
Varma, starka armar. Mänsklig värme, snälla kom närmre. Hans lugna röst som jag kan diskutera världen med. Ögonen, leendet, värmen. Hans trevliga attityd. Jag vill pröva på om det finns annorlunda killar därute. Jag vill pröva på ett, vad jag tror, förhållande som kan passa mig tio gånger bättre än mitt förra. Jag vill springa runt i hans manchesterbyxor. Jag vill ha diskussioner med honom och min mamma, och jag vill visa henne att jag också kan träffa bättre killar. Killar som inte får mig att sänka mig till en nivå hundra snäpp lägre än min.
Varma, starka armar. Mänsklig värme, snälla kom närmre. Hans lugna röst som jag kan diskutera världen med. Ögonen, leendet, värmen. Hans trevliga attityd. Jag vill pröva på om det finns annorlunda killar därute. Jag vill pröva på ett, vad jag tror, förhållande som kan passa mig tio gånger bättre än mitt förra. Jag vill springa runt i hans manchesterbyxor. Jag vill ha diskussioner med honom och min mamma, och jag vill visa henne att jag också kan träffa bättre killar. Killar som inte får mig att sänka mig till en nivå hundra snäpp lägre än min.
Och det värsta är att jag är precis som vilken tjejig tjej (finns det snubbiga snubbar så finns det tjejiga tjejer) som helst och målar upp alla scenarion framför mig, drömmer om en framtid - EN FRAMTID SOM INTE FINNS, FATTA DET NAOMI.
Det är en framtid som inte finns och du är uppsnärjd i det blå.
Kommentarer
Trackback