exil.blogg.se

 

Awkward. är nog min favoritserie... Den har fått mig att skratta och gråta, suttit med andan i halsen och låtit naglarna borras in i handen.

Jag känner egen mig, i nästan alla karaktärer, vem känner sig inte som Jenna ibland? Men även hon har briser, därför tackar jag mitt eget liv, ibland. Egenkänningsfaktor på hög nivå.

Att söka efter i en relation, för mig och många andra är det trygghet.

Trygghet är en såndär knepig sak att söka efter, det kan komma direkt eller växa med tiden.
Vissa kan hitta tryggheten hos sig själv, det avundas jag lite.

Men vissa som har hittat tryggheten i sig själv - de finner inte tryggheten hos andra, det avundas jag inte.

Att kunna lägga praktiskt taget hela sitt liv i någon annans händer och förlita sig på den personen, det kan vara svårt. Men jag finner det rätt befriande och tryggt, att veta att någon finns där för en och älskar en.

Att inte kunna släppa greppet om sig själv och känna tryggheten med någon annan, kärlek som vänner, det är inte nyttigt i livet.

 

Jag tror det är bättre att våga ge någon annan sitt hjärta och låta det förstöras, för att du sen ska kunna plocka upp dig själv och bli starkare. Än att aldrig låta någon komma innanför dina murar, för varesig du tycker det eller inte så kan det bli rätt ensamt bakom dem...

 

 

 

 

 

 När allt känns sådär, då har jag några låtar som höjer humoret, här är fem stycken. :)

 Dock har jag mer "feel-sad"- låtar...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013-02-24

Nu var det ju jag som sa det, att han inte behövde, och då gjorde han inte det.

Men ändå blir jag ledsen... det är typiskt tjejer säger en sak men menar nått helt annat!

"Du behöver inte ägna din tid åt mig" när vi engentligen menar "Lämna mig aldrig".

Stackars killar! Stackar tjejer för vi har fan problem! det är som om jag vill må dåligt!?

 

Och jag vet inte om jag är redo för något av det här!

OCH DEN HÄR GÅNGEN ÄR DET FAN JAG SOM SKA KRYPA TILLBAKA.

Exprimentet* är nu slut om 2h och 25min. Och imorgon är det jag som får slänga ihop nått att säga och känna mig lite små dum. För jag kan inte vara den som ska vara på toppen hela tiden.

 

Jag gillar honom så mycket, men ändå... jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska hantera det här. Jag vill ta en paus, men jag vill att det ska vara en accepterad paus och ingen "paus-innan-slutet", bara för att få tänka klart och hinna sakna.

 

Om inte annat är han väll värt nått annat, fast det är jag med. Och jag menar inte att vi inte kan hitta det hos varandra, bara just det att vi måste hitta det hos varandra.

Jag är osäker men det är inte rätt att det ska gå ut över honom.

 

* exprimentet för att undersöka om han tar kontakt även efter ett grovt avvisande.

Idag är det internationella kyssdagen, och det fick mig självklart att tänka på en av de största epokerna i tonåren: första kyssen (the real deal, you know what i mean). 

Jag tänker inte berätta allt om min egen, haha!

Något jag dock kan säga är att den inte uppfyllde mina förväntningar. Men den var inte dålig, den var inte med någon oönskad.

Men efter all press från vänner och samhället och den uppmålade bilden av den perfekta kyssessionen (ni vet de där med tända ljus och stänmingsfull musik eller kanske stående ute in the pouring rain!) så byggde man upp en egen bild utav hur allt skulle iscensättas i sin egen film.  

Jag i min hjärna fokuserade mest på musiken. Kanske någon klichig kultlåt eller Parachute's "Kiss me slowly". Helst skulle den inträffa på kvällen då man är som mest mysig. 

 

Det blev inte som jag tänkt... Jag blev arg för att det inte var så fantastiskt med fyrverkerier och "aaww"-ljud jag blivit lovad.  

 

 

Nu ska jag inte skrämma dig eller krossa allt du tror på... Men fokusera inte på allt sånt ytligt skit, njut av stunden för på ett sätt är det så fantastiskt (om inte annat när du får kyssabstinens när du är ensam hemma utan den fysisk kontakt!)                                                  

Sluta fantisera, tro mig. Jag kommer nog aldrig lyckas sluta drömma och skriva manus på alla framtida händelser i detalj, men jag försöker. Det kan vara bra att förbereda sig på en eventuell händelse, men ta't lugnt!

 

Och nu till det viktigaste: Ni som inte än haft era läppar sammanlänkade med någon annans och känt andnöden - skynda inte!! (Det gäller med det mesta i livet, det kommer tidsnog!)

Puss på er från den lite ensamma tjejen i solen.

Berätta gärna hur eran första kyss var!

 

 

 

 

 

Även jag ska väll presentera mig då, och lika svårt som alltid är det ju...

Jag heter inte heller Jenna i det verkliga livet, utan har fått det från en liten serie vid namn awkward.  som nån av er kan känna igen...

Dock skulle jag inte säga att jag är likadan som den Jenna, men nått åt det hållet (men med brist på skrivtalangen).

 

Jag kan inte presentera mig så bra, jag är jag och ni lär märka det! Precis som Naomi så har jag hamnat i tonårsträsket lite då och då, och somvanligt så är det kärleken som satt snurr på huvudet och fått pennan att brinna.

Mitt mål här är att ni ska få läsa och känna igen er, veta att ni inte är ensamma om alla känslor och åsikter man har!

För ingen av er är ensamma, glöm inte det!

 

Mina innersta tankar, fina bilder, ett & annat halvt onödigt inlägg och mina skruvade åsikter kommer ni få läsa om!

 

 

Folk drömmer inte om mig...
I can always sleep.